Rädslan

När man var liten och någon var dum mot en så fanns det alltid någon vuxen som sa ”De är bara avundsjuka”. Idag kan jag fatta varför man säger så. Ibland är det så tydligt att det är just avundsjuka det handlar om och inget annat. Men när jag liten tyckte jag att det där var ett så sjukt otillfredsställande svar att höra. För den frasen löser liksom ingenting. Det blir aldrig något: ”Jaha, du menar att de bara är avundsjuka, jaha men då förstår jag precis. Nu känns det mycket bättre, bäst jag sjunger! —Fyra bugg och en coca-cola…” Samma med ”Du ska nog se att det går över” och ”Bry dig inte om dem”. Så det är okej att de är dumma, jag ska stå ut och bara inte bry mig?

På lågstadiet var det iallafall lättare när folk var dumma. Lättare än nu. Då hade någon tagit ens pokémonkort, man fick inte vara med och bestämma vilken hundras man skulle vara på rasten och en tjej tog alltid den bästa käpphästen. Nu är det mycket svårare. Någon tar ens självkänsla, man får inte vara med och bestämma arbetsvillkoren på sitt eget projekt/jobb och en kollega roffar åt sig all ära för dina idéer. Mycket av de här vuxenproblemen grundar sig i exakt samma saker som på lågstadiet. Grundläggande rädslor. Rädda för att inte duga, rädda för att inte bli sedda och uppskattade, rädda för att göra fel, rädda för att bli utanför, rädda för att inte förstå.

När folk använder andras rädsla för att själva vinna. Det är nog faktiskt det värsta jag vet.  Är man stor måste man vara snäll. Det vet ju alla, till och med hundar! Nu när det ploppar upp valdebatter som det ploppar upp vårblommor tänker jag på det här med rädslan igen. Sverigedemokraterna utnyttjar rädslan för det som är okänt. Moderaterna gör samma sak med sin snabbmatskampanj, utnyttjar unga som är rädda att inte få jobb och föräldrar som är rädda att deras barn inte ska få jobb. Idag har Feministiskt initiativ varit mycket på tapeten på facebook och så och jag hör socialdemokraterna darra. De är rädda för att fi har gått så bra på sistone och att de kanske snor rösterna från S vilket potentiellt skulle kunna leda till att ”den blå sörjan” sitter kvar. Kanske inte en helt obefogad rädsla. Vad vet jag. Men alla de här orden som de började använda är så typiska för någon som är rädd. Radikala, Extremister, Aktivister. Man försöker måla upp motståndaren som okänd främmande ond kraft. Utnyttja rädslan. Men hallå är man verkligen radikal om man tycker att män och kvinnor ska ha så lika förutsättningar att lyckas som möjligt? Är man extremist om man tycker att kvinnor och män borde ha lika lön för lika arbete? Det tycker inte jag. Säkert inte S heller. Egentligen.

Hade det varit ett lågstadiebarn hade någon vuxen klappat F! på huvudet och sagt ”De är bara avundsjuka”. Så ibland är det faktiskt skönt att vara vuxen när man ska fajtas.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s