En viktig droppe.

Det här tycker jag är så otroligt bra och viktigt.

start-screen-big

När det gäller svåra saker som klimatkatastrofer och ofrivilliga kemikaliebad är det lätt att deppa ihop. Därför gillar jag den här bilden. 36 300 glada utomhuskor har vi som dricker ekomjölk bidragit till. Sådana här små framsteg borde verkligen lyftas fram oftare. Alla vet det men det är mer sant än vad vi tror: VÅRA VAL SOM KONSUMENTER GÖR SKILLNAD.  Jag skulle vilja ge en stor klimatanpassad KRAM till alla som gör små små val som förbättrar. Ni som plastbantar förskolor, som ekohandlar, som inte tar bilen för att handla 1 km bort, som väjer bort köttet en gång i veckan. Jag tror att en stor del av klimatdebatten skulle må bra av att få en positiv bild av vilken fantastisk framtid vi skulle få tillsammans om vi gjorde miljövänliga val istället för den konstanta skräckbilden som målas upp om vi inte gör något. Risken med en ”om du inte gör nått dör nått” – framtidsbild är att man blir paralyserad, deppar ihop och tänker: ”Det spelar ändå ingen roll, jag är bara en betydelselös droppe i ett stort hav av girighet, pengar och Bisfenol A” Nej säger jag. Du är en asviktig droppe som kan sprida positiva ringar på vattnet!

Ps. Bilden har jag lånat från Ekomorsan. En blogg som jag säkert kommer nämna här flera gånger. Hon håller precis som jag på och plastbantar, kemikaliestrejkar, köpstoppar och secondhandshoppar. Otroligt vettig och inspirerande blogg. Det är så roligt att upptäcka hur många som faktiskt bloggar om de här sakerna. Och extra kul är det att hitta just en blogg som man inte tidigare följt och kan läsa alla gamla inläggen .www.ekomorsan.com

Rädslan

När man var liten och någon var dum mot en så fanns det alltid någon vuxen som sa ”De är bara avundsjuka”. Idag kan jag fatta varför man säger så. Ibland är det så tydligt att det är just avundsjuka det handlar om och inget annat. Men när jag liten tyckte jag att det där var ett så sjukt otillfredsställande svar att höra. För den frasen löser liksom ingenting. Det blir aldrig något: ”Jaha, du menar att de bara är avundsjuka, jaha men då förstår jag precis. Nu känns det mycket bättre, bäst jag sjunger! —Fyra bugg och en coca-cola…” Samma med ”Du ska nog se att det går över” och ”Bry dig inte om dem”. Så det är okej att de är dumma, jag ska stå ut och bara inte bry mig?

På lågstadiet var det iallafall lättare när folk var dumma. Lättare än nu. Då hade någon tagit ens pokémonkort, man fick inte vara med och bestämma vilken hundras man skulle vara på rasten och en tjej tog alltid den bästa käpphästen. Nu är det mycket svårare. Någon tar ens självkänsla, man får inte vara med och bestämma arbetsvillkoren på sitt eget projekt/jobb och en kollega roffar åt sig all ära för dina idéer. Mycket av de här vuxenproblemen grundar sig i exakt samma saker som på lågstadiet. Grundläggande rädslor. Rädda för att inte duga, rädda för att inte bli sedda och uppskattade, rädda för att göra fel, rädda för att bli utanför, rädda för att inte förstå.

När folk använder andras rädsla för att själva vinna. Det är nog faktiskt det värsta jag vet.  Är man stor måste man vara snäll. Det vet ju alla, till och med hundar! Nu när det ploppar upp valdebatter som det ploppar upp vårblommor tänker jag på det här med rädslan igen. Sverigedemokraterna utnyttjar rädslan för det som är okänt. Moderaterna gör samma sak med sin snabbmatskampanj, utnyttjar unga som är rädda att inte få jobb och föräldrar som är rädda att deras barn inte ska få jobb. Idag har Feministiskt initiativ varit mycket på tapeten på facebook och så och jag hör socialdemokraterna darra. De är rädda för att fi har gått så bra på sistone och att de kanske snor rösterna från S vilket potentiellt skulle kunna leda till att ”den blå sörjan” sitter kvar. Kanske inte en helt obefogad rädsla. Vad vet jag. Men alla de här orden som de började använda är så typiska för någon som är rädd. Radikala, Extremister, Aktivister. Man försöker måla upp motståndaren som okänd främmande ond kraft. Utnyttja rädslan. Men hallå är man verkligen radikal om man tycker att män och kvinnor ska ha så lika förutsättningar att lyckas som möjligt? Är man extremist om man tycker att kvinnor och män borde ha lika lön för lika arbete? Det tycker inte jag. Säkert inte S heller. Egentligen.

Hade det varit ett lågstadiebarn hade någon vuxen klappat F! på huvudet och sagt ”De är bara avundsjuka”. Så ibland är det faktiskt skönt att vara vuxen när man ska fajtas.

Squash i lagens namn!

rolig skylt

Åh det är vårighet i luften! Det borde finnas mätare för luftvårighet, precis som det finns mätare för luftfuktighet. Kan ju inte vara så svårt att mäta? Lite fågelsång, ljus, dagslängd. Tadaaa!

Förra året vid den här tiden bodde jag vid Medborgarplatsen och ville bara göra allt grönt. Det var helt klart första gången jag kände ett sug efter odling. I år har jag inte alls det suget så jag tänker nog vara ute och kolla på alla andras odlingar istället. Jag verkligen älskar att promenera i villaområden. Jag gillar när folk inte är hemma. När det är lugnt och grönt. Jag gillar att man får kolla på folks hus och trädgårdar hur mycket man vill. Det är som att varje sån liten kub (trädgård+uppfart+hus+studsmatta) berättar en egen liten historia. Jag brukar fundera på hur de är, de som bor i huset och vad de gör. Det är lite som att spela The Sims live!

Jag växte upp i ett precis så här otroligt fyrkantigt villaområde. Vår lilla lott var superbohemisk och alla runt omkring var välskötta. Det gick en skarp linje där vår flumgrönska sutade och blev nagelklippta gränsmattor och välansade tujahäckar. De rastade sina nyservade gräsklippare varannan dag. De jobbade i skift så att det aldrig var riktigt tyst.

-Tar du mån, ons, fre och sön så tar jag tis, tors och lör?

-Men vaddå, då får ju du en dag mer?

– Aaa men jag kör mossrivaren på lördagen också så det jämnar ut sig.

-Jamen just det, ja då förstår jag! Då säger vi så.

The smolder

Jag såg någon som hade klottrat PEASE på väggen vid Åkeshovs station. Vilket antiklimax att jobba jättelänge med en graffitimålning och sen upptäcka att man har stavat fel när man är klar. Siktade på fred men hamnade lite närmare ärtor. Så kan det gå.

Jag fick lite inspiration när jag observerade några killar som såg ut att vara typ 15 år på tunnelbanan. De pratade i telefon om rapporter och skatter och gjorde den typiskt manligmodell-minen: ”jag har hela världens bekymmer på mina axlar”. Jag fick så mycket inspiration att jag skrev en liten dikt:

Barn i vuxenkläder. Leka entreprenör och ansvarstyngd. Lyfter fram sina bästa sidor, stryker bak sina frisyrer. Vuxna i barnsliga kläder. Leka grafisk designer och spontan. Glider fram över kriserna. Sop-sorterar bort demonstrationerna.

I filmen Trassel är det prinsens främsta vapen att göra den där bekymrade minen som på engelska kallas ” the smolder”.

http://www.youtube.com/watch?v=K0Re-KecYd4

Tre män som gör ”the smolder”

27bf6a20599aeab5056311af22bce8a0 Carl-Philip-ibl images

Fredliga ärtor på er!